30 aug 2018

(null)

Så var det äntligen dax. Att får träffa vår lilla tjej. Bilden ovan är tagen på morgonen samma dag som hon kom. Ganska trött på den där magen och all foglossning.

(null)

(null)

(null)

Måste säga att kejsarsnitt var en väldigt fin upplevelse. Blev väldigt känslofyllt då man var så klar i huvudet hela tiden. Har inte gråtit vid tidigare förlossningar, men denna gången blev det tårar då det också var så mycket spänningar som släppte. 

Själva ingreppet gick bra. Det som var jobbigt var epiduralen. Läkaren fick göra om den tre gånger och det gjorde så sjukt ont. Han sa att det berodde på att jag var så trång mellan mina ryggkotor. 

Direkt efter snittet så fick Thomas gå iväg
med "Maja" och klippa navelsträngen. Oj vad hon skrek. Läkaren sa att det var rekord (stackars lilla plutten som låg där inne i magen lugnt och skönt och sen bara pang bom bli uttagen i ett kallt rum med massor av starka lampor)

Så fort navelsträngen var klippt så stod Thomas med henne hos mig medan dem sydde och sedan fick hon ligga hos mig på uppvaket.

Jag återfick känseln ganska snabbt så efter det fick vi komma upp till bb. Hade inte jätteont faktiskt. 

(null)

(null)

(null)

Hade förväntat mig det värsta med snitt just med värk och sånt efter, men det har inte varit farligt. Nu såhär 10 dagar efter känner jag knappt någonting av såret och det är helt underbart att kunna ligga och sitta hur jag vill. 

(null)

(null)

Edith och Betty kom och hälsade på senare på torsdagen med farmor och farfar. Det var så gulligt. Edith var lite blyg och Betty hon hade längtat så efter sin mamma. 

Thomas sov över första natten.

På fredagen kom mormor och Per och senare kom Thomas, barnen, farmor, farfar igen och Evelina. 

Sov sedan själv natten mellan fredag och lördag och sen fick vi åka hem.

(null)

(null)

(null)

(null)

Det är så fantastiskt skönt nu att det är klart. Inga fler barn. Vi är klara! Den känslan är befriande. 

Efter Betty funderade jag mycket på om jag ville ha ett till barn och det kändes lite sorgligt att tänka på att aldrig mer får uppleva detta. Nu är jag helt säker, inga fler barn och jag kommer ta till vara på denna första bebistid så mycket jag bara kan. 

Det är så speciellt med ett litet spädbarn. Fruktansvärt jobbigt och fantastiskt på samma gång. 

Att inte få sova. 

Samtidigt

Den där stunden på natten när man ammar. Man sitter där i sin lilla bubbla. Ensam i mörkret och ser två stora alldeles lysande ögon som tittar upp. Det där pyttelilla huvudet som likt en fågelunge söker efter mat. En känsla av samhörighet som ingen annan någonsin kommer ta del av. Bara hon och jag. Bara vi två.

Det är då den där extrema kärleken infinner sig. Som är så STOR. Den där kärleken som är så stark och som bara inte kan beskrivas. 

Dem där två ytterligheterna av känslor måste få finnas. Det gör att man kan känna så starkt.

Det har blivit så tydligt med en tredje graviditet hur jag har fått släppa så mycket av mitt kontrollbehov. Det är så krävande med två barn på fem och tre år plus en i magen så jag har varit tvungen. Jobbigt många gånger men också väldigt bra för just mig som knappt kan andas emellanåt då jag vill att allt ska vara så perfekt. Jag har blivit snällare och mer förlåtande mot mig själv,   lägger oviktigheter åt sidan och inser att allt inte behöver vara så felfritt. Det som syns på instagram vet ju alla är tio procent av ens vardag. 

Så TRE barn. Det var så det blev. Thomas säger att TRE barn är det "nya" när han vill trösta då jag känner mig som en mamma i familjen annorlunda.

Och TRE barn. Det känns verkligen stort. Jag är nu TRE barns mamma. Det trodde jag faktiskt aldrig. 

Välkommen lilla Maja. Du kommer alltid vara vår minsting och jag kommer låta det vara så. Jag har lagt ner den där tanken om att radera hur man blir som person utifrån vart man befinner sig i syskonskaran. Det går inte. Största barnet kommer alltid vara STÖRST, mellanbarnet BLIR ett mellanbarn och minsta kommer alltid vara minsta.

Maja, du kommer få så otroligt mycket kärlek från alla håll. Det får man när man är minsting. Alla kommer tycka du är så liten och gullig och det är du. 

Du är så fin så fin så fin och du luktar så gott och är så len och oförstörd. Låt det vara så LÄNGE.

Älskar dig så mycket. 

Och tack Edith och Betty för ni gör mig till en bättre människa. PUSS






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0