Augusti ångest

Nu börjar mina tankar snurra fortare och fortare. Har tillbringat en helt fantastisk sommar med hjärnan på off. Hade tagit ett beslut att bara stänga av och försöka njuta av ledigheten och familjen till max.

MEN NU

Hjärnan börjar gå på on igen. En vardag närmar sig. Barnen ska om en vecka vänja sig vid att gå upp på morgonen. Vid vardag och rutiner OCH det kommer inte bli lätt. 

Och som grädde på moset kommer en ny familjemedlem att födas. Helt fantastiskt naturligtvis. Ett helt nytt liv. Som jag kommer älska så vansinnigt mycket och kravlöst som jag gör med Edith och Betty. Tredje gången nu så jag vet att den där känslan inte kommer komma direkt utan kommer bli starkare och starkare.

Men med detta följer ju då en massa andra känslor. Jag börjar oroa mig för snittet. Oroa mig för att jag inte kommer vara tillräcklig. Att Edith och Betty inte kommer känna sig sedda. Att jag tappar fokus på dem. Att Betty inte längre kommer vara minstingen. Hur jag och Thomas ska klara av alla delar i vardagen. Det kommer vara kaos. Jag vet det. Kanske är det en trygghet ändå. Att man vet. Men känslan av att inte känna sig tillräcklig. Den är jobbigast. 

Jag ska försöka ha is i magen. Lägga band på alla känslor som bubblar inombords just nu.

För jag vet ju. Att när allt lägger sig. Då kommer det bli helt fantastiskt. Vi kommer bli fem i familjen. Vi kommer fixa det.

Men som sagt. Augusti ångest delux. 

Just nu. 

(null)

(null)

(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0