29 augusti 2018

Jag har dubbelduschat, bäddat rent, packat väska, lämnat Edith och Betty hos farmor och farfar (sjukt jobbigt att säga hej då, exakt samma känsla som när Betty föddes) och förberett ALLT.

I morgon ska vi skrivas in på förlossningen klockan 06:30 och alla känslor ryms just nu inombords på en och samma gång. 

Så stort, märkligt, skrämmande, härligt, förväntansfullt, skönt, oroligt och fantastiskt.

Att veta.

Att i morgon är vi fem i familjen.

(null)




9 dagar kvar

Och humöret är på topp...skojar bara. 

Herregud vad trött och sliten jag är.

Känner mig som världens suraste och tråkigaste mamma. Försöker bara att härda ut nu.

Idag har iaf varit min första "mammalediga" dag utan barn. Kändes välbehövligt. Vilat massor och handlat blöjor, nappar, en liten mössa och sånt där man ska fixa. Packat BB väskan och tvättat. 

Nu är jag helt slut. Så sjukt. 

Nu har vi bott i stan lite mer och jag börjar trivas. Det börjar kännas som hemma. 

Bjussar på lite ölandsbilder från helgen

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Sensommaren är ju verkligen fantastisk!



Allvaret

Jaha nu börjar allvaret igen. I morgon börjar Edith och Betty förskolan och man kan konstatera att sommarlovet är slut. Gud så ledsamt. Får alltid lite separationsångest såhär dagen innan och allt känns lite sorgligt. 

Vädret har verkligen slagit om också och vindarna känns höstiga. Ändå ganska mysigt.   

I morgon väntar min sista arbetsvecka innan mammaledigheten. Det gör att det ändå känns lite bättre.

Så vad har vi då gjort sista tiden på sommarlovet? 

(null)

(null)

(null)

(null)

Mitt jobb bjöd på cirkus så då passade vi på. Ganska kul ändå och den var djurfri. Jag skulle aldrig gå på en cirkus med djur. Känns som djurplågeri. Edith och Betty tyckte det var jättekul förutom clownen som dem tyckte var läskig. Så fort han gick förbi gömde dem sig. 

(null)

(null)

(null)

Sen har jag blivit bortrövad på en Babyshower. Alltså mina arbetskollegor är verkligen bäst. Vi är ett så himla bra gäng. Kommer sakna dem massor. 

(null)


(null)

(null)

(null)

(null)


(null)

(null)
 
Vi har besökt Solliden. Verkligen lyckat (förutom att jag kan gå typ fem meter innan jag får ont och måste vila). Kommer absolut åka dit fler gånger men då som ogravid.

(null)

(null)

Hängt med Emma och Martin både hemma hos oss i Klinta men så har vi också haft kräftskiva hemma hos dem.

(null)

(null)

(null)

Evelina har varit på besök

(null)

Och helgen har vi tillbringat i stan

(null)

(null)

(null)

(null)

Där vi fick besök av Jonathan, Matilda & Charlie (2 månader) 

(null)

(null)

(null)

På lördagen kom jenny, Peter, Wille och Minnea in. 

Dem hängde med barnen på stadsfesten. Själv fick jag nöja mig med soffan. Sjukt tråkigt men denna foglossning jag har nu är fruktansvärd. Vill bara gråta ibland för det gör så ont.

Jaja iaf så hade barnen det kul! Det blev karusellåkning och sen åt vi pizza på kvällen. Mysigt. 

Men som sagt nu väntar sista arbetsveckan och sen är jag mer än redo för att få barn. Känns som att min kropp fallerat totalt sista tiden. Sjukt ont överallt och fötterna svullna vissa dagar. Har fått en planerad tid nu för snittet och det kommer bli den 30 augusti. Känns väldigt skönt och inom räckhåll.












Augusti ångest

Nu börjar mina tankar snurra fortare och fortare. Har tillbringat en helt fantastisk sommar med hjärnan på off. Hade tagit ett beslut att bara stänga av och försöka njuta av ledigheten och familjen till max.

MEN NU

Hjärnan börjar gå på on igen. En vardag närmar sig. Barnen ska om en vecka vänja sig vid att gå upp på morgonen. Vid vardag och rutiner OCH det kommer inte bli lätt. 

Och som grädde på moset kommer en ny familjemedlem att födas. Helt fantastiskt naturligtvis. Ett helt nytt liv. Som jag kommer älska så vansinnigt mycket och kravlöst som jag gör med Edith och Betty. Tredje gången nu så jag vet att den där känslan inte kommer komma direkt utan kommer bli starkare och starkare.

Men med detta följer ju då en massa andra känslor. Jag börjar oroa mig för snittet. Oroa mig för att jag inte kommer vara tillräcklig. Att Edith och Betty inte kommer känna sig sedda. Att jag tappar fokus på dem. Att Betty inte längre kommer vara minstingen. Hur jag och Thomas ska klara av alla delar i vardagen. Det kommer vara kaos. Jag vet det. Kanske är det en trygghet ändå. Att man vet. Men känslan av att inte känna sig tillräcklig. Den är jobbigast. 

Jag ska försöka ha is i magen. Lägga band på alla känslor som bubblar inombords just nu.

För jag vet ju. Att när allt lägger sig. Då kommer det bli helt fantastiskt. Vi kommer bli fem i familjen. Vi kommer fixa det.

Men som sagt. Augusti ångest delux. 

Just nu. 

(null)

(null)

(null)


RSS 2.0