Mammig

(null)

Alltså Betty har alltid varit väldigt mammig och jag ska inte sticka under stolen med att det varit lite mysigt och bekräftande. Jag har ett ganska stort närhetsbehov vilket hon också har och det har ju varit jätte gosigt.

Men nu sista tiden har det dock eskalerat och faktiskt blivit ett problem. Jag känner mig på riktigt helt kvävd och som att jag är helt livegen. Får nästan panikkänslor. Hon är konstant där jag är. Hon vill att jag ska bära henne jämt och när jag nu satt stopp för detta så går hon och drar i min tröja vart jag än går. Står jag still så kramar hon om mitt ben. Hon ska helst ligga PÅ mig när hon sover och kan inte göra någonting själv. Jag får inte en sekund för mig själv när vi är hemma tillsamman vilket gör mig så fruktansvärt frustrerad och arg. Hon går inte en meter från mig och vad jag än gör så är hon på mig och klättrar. Jag får panik!

Sen kommer ju naturligtvis alltid det där samvete efter man blivit arg när man vet att det enda hon vill är att vara nära, men jag känner verkligen att nu har det gått för långt och jag måste sätta stopp för detta både för hennes skull och min. Hon måste klippa navelsträngen och bli LITE självständig.  

Jag ville inget särkilt med detta inlägg mer än att bara få skriva av mig min frustration förtillfället. 

Betty jag älskar dig gränslöst men nu är du lite tooooo much. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0