Tyngd



Jag läser denna bok nu och jag har nog aldrig känt mig så tyngd innan av någon annan berättelse.

Det är en historia som utspelar sig mestadels på koncetrationslägren under andra världskriget.  

Jag blir nästan uppgiven på människan när jag läser den. Vad är vi för några som kan göra sånt här? Det var ju "vanliga" personer som (av rädsla och manipulation) utförde allt detta.

Hur kan det ens bli så? 

Hur kan man dela in människor i mer eller mindre värda?

Den handlar också mycket om skammen att inte få vara den man är. Något jag tänkt mycket på sen jag fick barn. Hur man liksom ska formas in en mall. Hur man förväntas bete sig både som kille och tjej. Jag kan bli galen när jag tänker på det. 

Jag vill att mina barn ska få vara exakt som dem är. Jag vägrar låta dem bli tvingade att bete sig på ett sätt som  andra säger att dem ska vara.

Nej. 

Låt oss skippa detta. 

Låt oss få vara dem vi är. 

Oavsett religon, kön, familj eller annan tillhörighet. 

Boken.

Jag känner hur den gör mig så förbannad.

Men på ett bra sätt.

Och detta inlägg blev säkert helsnurrigt. Men läs den. Då fattar ni. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0