Hej då dagis






Ja herregud. Detta var SÅ mycket jobbigare än jag någonsin kunnat tänka. 

Alla barn hade gjort ett stort collage till Edith med sina handavtryck och en bild på dem tillsammans med Edith.

Ediths bästa kompis Majken gav henne en riktigt spontan "jagkommersaknadig" kram som bara gick rätt in i hjärta på mig och jag kände bara inom mig "vad är jag för jävla idiotmamma?"

Kramen från fröken Monika gick ända in i själen och Ediths favoritfröken Ida kommer vara så otroligt saknad.

Ja jag ska inte skriva mer nu. Jag blir bara ännu mer sentimental då. Nu får jag försöka samla mig. 

Allt kommer bli bra i slutändan.

Men just idag var det väldigt sorgligt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0