Förlossningsberättelse Betty

Sex dagar över utsatt bf datum och väntan var olidlig. 

Men så.

Natten den 8 maj klockan 02 började jag få värkar. Hade inte känt något alls på kvällen innan. Värkarna kom väldigt sällan så jag kunde somna om och förstod nog inte riktigt att det var dem "riktiga" värkarna som satt igång. 

Kl 04 på morgonen blev det dock värre. Då gick jag ner och la mig i rummet nere. Thomas och Edith låg kvar och sov uppe. Värkarna kom tätare och tätare och jag duchade många gånger. Det var jobbigt men ändå inte så överdrivet som jag minns. Kände dock att nu är det på allvar och började förbereda Johanna och Thomas föräldrar som skulle ha Edith.

Kl 06:30 åkte Thomas till Johanna med Edith där hon skulle vara fram till dagis öppnade. Herregud vad jag grät. Vet inte men allt kändes så stort. Att lämna henne och åka iväg och föda barn. Jag hann tänka så många gånger att nu kommer livet ändras för alltid. Hon kommer inte längre vara nummer ett. Vet inte varför det blev så himla känslig. Man hade ju kunnat se det med glädje, men just då gick det inte. Kändes som jag tog farväl för gott. När hon tog sin lilla hand, vinkade och sa "hej då mamma" då bröt jag ihop fullständigt. 

Vi åkte direkt till förlossningen sen.

Johanna skickade denna bilden 


Och allt kändes lite bättre.

Eftersom jag inte hade tyckt att det varit olidligt jobbigt så kände jag att vi säkert skulle få åka hem igen. Att jag kanske var öppen typ 2-3 cm. Efter undersökningen visade sig att jag var öppen sex! Så otrolig skönt. 

Vi blev inskrivna och jag klädde om.


Sen löpte allt på.


En gång tog jag lustgas. Kräktes direkt så efter det tog jag ingen alls. 


Jag gick mycket med gåvagnen och värkarna kom tätare och tätare. 

Och mot slutet hela tiden.


Sen kom krystningarna igång och denna gången hjälpte kroppen till på ett annat sätt än med Edith.

Klockan 11:19 kom en 3800 kilos och 51 cm lång Betty till världen.


Nu låter det ju så himla enkelt allt och på ett sätt var det ju det. Allt gick fort och precis som efter skolboken. 

Dock kommer man ju aldrig ifrån att det gör jävligt ont och jag tänkte hela tiden att detta är absolut sista gången.


Sen kom den traditionsenliga brickan in och jag var så sjukt hungrig.

För övrigt pigg.

Sån enorm skillnad mot när Edith föddes. Då var jag helt svullen och visste knappt var jag hette.

Natten spenderade jag och Betty själva på BB då Thomas åkte hem till Edith som varit med farmor och farfar 


Dagen efter kom hon på besök. 

Finaste stunden 

En mjukiskanin hade hon med sig till Betty och en till sig själv. 


Och nu är vi fyra. 

Så himla stort. 

Betty!

Jag tror du kommer bli en lite lugnare tjej än din syrra. Redan nu visar du ju dessa tendenser. Du har hittills varit en väldigt lung bebis. Sover bra och äter bra. 

Du är väldigt väldigt fin. Tycker faktiskt du är lite lik morfar.

Nått som är säkert är iaf att du fått världens bästa syster och jag hoppas ni kommer ta hand om varandra och ha mycket kul ihop. 

Älskar dig.

Välkommen till oss.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0