Lite ångest



Har inte kunnat prata eller ens skriva om vad jag ska göra i helgen. 

För det är lite skräckblandat och jag har liksom alltid fungerat som så att om man inte nämner något så finns det inte. 

Men faktum kvarstår. 

I morgon lämnar vi lilla människan som bor hos oss och som tagit mitt hjärta för evigt för en ensamhelg i Sthlm. 

Det ska bli så fantastiskt skönt och välbehövligt. Bara vara. Äta i lugn och ro. Sova tills man vaknar. Göra crazy saker som att kanske tom vara vakna längre än till tio, sova längre än till sju, skippa lunchen, äta chips till frukost osv. 

Och sen ska vi på konsert också; "Pearl Jam"

Men

Jag erkänner att det känns jävligt jobbigt. Edith bryr sig säkert inte ett skit, men JAG. Som sviker mitt barn. Som inte kommer finnas där ifall något händer. Som inte kommer kunna trösta ifall hon slår sig. Som inte kommer finnas där ifall hon med utsträckta armar ropar efter mamma mitt i natten (detta har dock aldrig inträffat).


Jag vet att jag överdriver, men detta är just för tillfället känslan. Och känslor ska man ta på allvar. Bejaka och låta dem få finnas.

Så just nu känns det lite jobbigt.

Men.

Det kommer bli en bra helg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0