Att sakna en morfar.

 
 Morfar.
 
Du som alltid hade glasögonen på sned.
 
Dina tummar som alltid rullade.
 
Inatt fick du somna in.
 
Du var gammal och någonstans i bakhuvudet finns ju den där vetskapen att EN dag.
 
EN dag så kommer livet att ta slut.
 
Men ändå.

Man kan ändå aldrig förbereda sig.
 
Så sorgligt.
 
Din klokhet. Din godhet. Ditt lugn.
 
Världens bästa morfar.
 
Sov så gott


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0