Till Edith

 En dag kanske du läser detta Edith. Detta handlar om när du föddes.
 
Allt började söndagen den 2 juni. Jag hade ju skrivit här på bloggen att det dagen efter var din morfars födelsedag och att jag skulle bli religiös om du föddes på samma dag. På natten gick vattnet helt oväntat och det gick ju inte att undgå tanken på att din morfar hade något finger med i detta. 
 
Vi fick åka ambulans in till förlossningen då det var en ganska konstig vattenavgång. Dels blödde det och jag hade kramper i hela ryggen. Vi fick åka i ilfart med blåljus och pappa körde bakom i bilen.
 
Inne på BB blev jag direkt kopplad till en CTG apparat så personalen hela tiden kunde se hur ditt hjärtat slog. Just då hade jag inte ont så personalen var osäker på om förlossningen var på gång eller om det var något annat som hänt. Efter några timmar kom dock värkarna och på ronden på morgonen konstaterades att det var en normal vattenavgång och att förlossningen var på gång. Jag blev bortkopplad från CTG:n vilket var väldigt skönt då jag kunde börja röra på mig. Jag och pappa gick sedan längs BB-korridorerna med min gåstol vilket underlättade när det gjorde som ondast.
 
 
 
Måndagen den 3:e juni låg jag hela dagen med värkar, såkallade pin-värkar, jag hade lustgas, badade och fick ackupunktur men inget hjälpte, hade så otroligt ont men inget hände. Framåt kvällen beslutade personalen på BB att ge mig en sovdos så att jag skulle kunna vila. Fick morfin och en tensapparat kopplades på mage och rygg och tillslut kunde jag somna.
 
Dagen efter hade det hänt grejer. Jag var öppen sex centimeter och efter lite värkstimulerande dropp kom förlossningen igång på allvar.
 
Pappa såg till att jag andades in lustgasen i rätt tid genom att titta på datorn där värkarna syntes.
 
 
Smärtan blev mer och mer intensiv och tillslut blev den olidlig. Då kallades en narkosläkare in och gav mig epiduralbedövning och oj! det var som att komma till himmelriket. Allt det onda bara släppte och jag hade en halvtimma då jag inte kände någon smärta alls.

Sedan gick allt så himla fort, värkarbetet fortsatte men topparna av värkarna var uthärdliga. Förmodligen på grund av epiduralbedövningen. En timma senare var det dags att börja krysta.
 
Jag höll tag om mina ben och pressade ner hakan mot bröstet. Barnmorskan skrek på mig och jag tog i som bara f.n rent ut sagt. Efter fyra-fem krystningar kände jag ditt huvud och efter ytterliggare några var du ute.

Klockan 20.42 den 4 juni kom en kletig, sprattelfia upp på mitt bröst. Än idag en helt overklig känsla när jag tänker på det. Sådan otrolig upplevelse. Trots att jag gick där i nio månader och kände hur du rörde dig varje dag kunde jag ändå inte föreställa mig att det ut skulle komma en livs levande liten tjej.
 
 
Barnmorskan virade en varm filt runt dig och satte en liten mössa på ditt huvud.
 
Tyvärr fick jag en stor blödning efter detta och det utbröt ett smärre kaos inne på rummet. Läkare och barnmorskor i en salig blandning. Du fick ligga hos pappa under dem två timmarna det tog för dem att hitta vart det blödde och sy. Jag förlorade mer en två liter blod och var ganska så mör i kroppen efter den upplevelsen som jag gärna hade varit utan. 
 
 
Tillslut kunde vi iallafall andas ut och vi fick in den obligatoriska grattis brickan. Du fick ligga mellan mina ben och sova under tiden som pappa och jag skålade i bubbel.
 
Du var nog lika trött som jag var för sen sov vi hela natten.
 
Tre dygn tog du på dig att komma ut och under hela tiden tänkte jag "aldrig mer att jag gör detta". Men så idag ligger jag här och tänker att kanske ändå. Tittar på dig tycker att det var värt all smärta alla gånger om. Det är konstigt vad hjärnan förtränger.
 
Du kom ju då inte på din morfars födelsedag, men jag tror nog han på nått sätt ändå påverkade allt. Han tänkte nog att du skulle få en alldeles egen dag.
 
 
Lilla fina Edith jag önskar dig all lycka du någonsin kan få. Att du alltid ska få känna dig värdefull och älskad.
 
Det är som alla säger. Att få barn är det absolut största man kan vara med om.
 
Mamma älskar dig
 

Kommentarer
Postat av: Julia

Så himla fint stina. Nu kom tåren. Åh!

2013-06-21 @ 23:21:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0