Om att vara människa


Djupt inom oss finns själen.
Ingen har nånsin sett den.
Men alla vet att den finns.
Inte bara att den finns,
alla anar också vad som finns inne i den.

 

Inne i själen
mitt inne,
står en fågel
på ett ben,
en fågel som heter
Själens Fågel.
Den känner allt
som vi känner.

 

När någon gör oss illa,
flaxar Själens Fågel
hit och dit i vår kropp
och har så ont så ont.

 

När någon tycker
riktigt mycket om oss,
dansar Själens Fågel
med små glada hopp
fram och tillbaka
fram och tillbaka.

 

När någon ropar på oss,
hör Själens Fågel noga efter
vad det är för sorts rop.

 

När det är någon
som är arg på en,
kryper Själens Fågel ihop
och är tyst och ledsen.

 

När det är någon
som kramar om oss
då blir Själens Fågel
som finns där djupt inom oss
större och större,
tills den fyller nästan hela oss.
Så bra mår Själens Fågel då.

 

Djupt inom oss finns själen.
Ingen har nånsin sett den.
Men alla vet att den finns.
Och det har aldrig, aldrig
fötts någon människa
som inte har haft en själ.
För själen kommer in i oss
just när vi föds
och går aldrig ifrån oss,
aldrig
så länge vi lever.
Den är som luften man andas
från det man föds
tills man dör.

 

Du vill säkert också veta
vad Själens Fågel är gjord av.
Den är gjord av lådor.
De kan inte dras ut så där utan vidare,
för alla lådorna är låsta
med en speciell nyckel
som bara går till just den lådan!
Och Själens Fågel är den enda
som kan öppna sina lådor.
Helt enkelt med foten.

 

Själens Fågel står på ena benet,
och med andra benets fot
vrider den om nyckeln till lådan den vill öppna,
drar i handtaget, och allt i lådan kommer fram.

 

Och eftersom alla våra känslor
har var sin egen låda,
så har Själens Fågel väldigt många lådor.
En låda med glädje,
en låda med sorg,
en låda med avundsjuka,
en låda med hopp,
en låda med besvikelse,
en låda med förtvivlan,
en låda med tålamod,
en låda med otålighet.
Det finns också en låda med hat,
en låda med ilska,
en låda med kel,
en låda för ”jag-orkar-inte”,
en låda med ”vad-ska-jag-göra?”
och en låda med dom allra hemligaste hemligheterna.
Det finns fler lådor ändå.
Du kan fortsätta själv
med hur många lådor du vill.

 

Ibland kan man välja själv, göra ett tecken åt fågeln
vilka lådor den ska ha låsta och vilka som ska låsas upp.
Men ibland är det fågeln som bestämmer.
Man vill till exempel vara tyst
och gör ett tecken åt fågeln att öppna
lådan med tystnaden,
men då öppnar den
på eget bevåg
lådan med prat,
och då pratar man
och pratar man fast man inte vill.

 

Eller så kan det hända
man vill sitta och höra på
tålmodigt och snällt, men då är det fågeln
som öppnar otålighetslådan
så man blir otålig.

 

Och ibland blir man avundsjuk fast man inte vill det,
och ibland förstör man när man menade att hjälpa.
För Själens Fågel är inte jämt en lydig fågel,
och ibland ställer den till det för en….

 

Så då kan man förstå att alla är olika,
och att det beror på Själens Fågel därinne.
Om en fågel låser upp glädjelådan var morgon
rinner glädjen ut i hela kroppen
och då blir den fågelns människa glad.

 

Och om fågeln
drar ut ilskalådan, då rinner ilskan ut,
och det är bara den
som bestämmer.
Och inte förrän fågeln
stänger lådan igen,
går ilskan över.

 

Ibland är en fågel på dåligt humör
och drar ut otrevliga lådor.
En fågel på gott humör
väljer lådor som det känns skönt av.

 

Det allra viktigaste är att lyssna ordentligt på fågeln.
För ibland ropar Själens Fågel på oss utan att vi hör,
och det är synd, för den vill tala om saker om oss själva.
Den vill tala om vad det är för känslor’
som ligger inlåsta i lådorna inne i fågeln.

 

Det finns de som hör den ofta.
Det finns det som hör den sällan.
Det finns de som hör den
bara en gång i livet.


Därför gäller det,
kanske sent på natten
när det är tyst omkring oss,
att lyssna på Själens Fågel,
djupt, djupt inom oss.

 

(text:Michal Snunit översättning: Viveka Heyman)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0