Very important stuff


Jag bara väller ur mig allt som händer, allt jag känner så fort jag träffar någon. Känner mig som en ångvält som liksom inte bryr mig av vad folk tycker och tänker eller om dem ens lyssnar på mig. Tror inte på det där med att hålla saker inom sig, att man liksom blir mer sårbar av att berätta vad man känner. Snarare tvärtom. Man blir nog faktiskt starkare. För när man delar sina sorger, problem och tankar med någon så märker man snart att faktisk alla bär på saker inom sig som är viktigt att prata om. Dem allra jobbigaste sakerna, dem där känslorna av misslyckanden, av förlorad stolthet, av att känna sig svag, eller att verkligen behöva någon. Dem borde vi prata oftare om.

Människan är ingen Ö

Vi behöver varandra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0