Finaste, finaste, finaste....



Jag har verkligen inte många bilder på mig och TOTTO, denna är gammal. Den är från när vi träffades. I början, innan vi var ett par. Sjukt att vi nu varit tillsammans i 4.5 år. Finns ingen jag älskar så mycket. Den finaste människan jag vet. Min familj.

Allt vi gått igenom tillsammans, min pappas bortgång (fy fan, fy fan, fy fan), det hände precis i början också. Den tiden då man ska vara nykär och allt bara ska vara rosaskimmrande och fint. Våra jätte bråk då vi slagits och skrikit allt elakt man nånsin kan säga. Vår älskade hund som blev påkörd, svartsjuka, you name it.  Tiden då vi nästan gjorde slut. Ja allt det där jobbiga

Men i allt det där jobbiga har det alltid funnits, det där fina. Att alltid vilja vara nära. Att skratta så man inte kan sluta. Att bry sig och känna allt det sorgliga tillsammans. Att kunna glädjas tillsammans. Att hjälpa varandra. Att förstå. Att prata om allt det där man inte pratar med någon annan om. Mitt allt, mitt hjärta, min sorg och min glädje.

Det finns ingen jag älskar så mycket som du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0