Alltså allvarligt.....

snart skriker jag rätt ut av frustration. Jag tar febern typ en gång i timman och håller tummarna varenda gång att den ska gått ner i alla fall en ynka lite grad, men NEJ, NEJ så fort alvedonen slutar att värka så går den upp igen. Jag orkar inte tänka en enda positiv tanke mer, jag tänker snarare om livet ska vara såhär så är det fan ingen idé.... SÅÅÅÅ synd tycker jag om mig själv just nu. Jag har legat heeeela dagen i sängen under en filt och kollat ut genom ett fönster med strålande solsken. Snart vet jag inte längre vad jag ska ta mig till....FY FAN

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0