Att ta sig igenom

något helt själv är så svårt. En liten bit på vägen var en dag som denna. Minneslunden var fin med sitt vita snötäcke och sitt självklara lugn. En pratstund med dem på andra sidan var vad jag behövde. Inga skratt inga glada ansikten som påminner om allt jävligt. En stund av alvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0